Problemet är inte effektavgifterna i sig, utan föreställningen att de i praktiken ska ge effekt genom att människor aktivt och manuellt ändrar sitt beteende i vardagen. Det är ett antagande som inte håller och det är där kritiken egentligen borde riktas.
Syftet med effektavgifterna är att prissätta ett reellt systemproblem. Alternativet till styrning är ofta omfattande kapitalinvesteringar i elnätet, många gånger benämnda CAPEX, även i nät som ännu har lång teknisk livslängd. När CAPEX väl är beslutat låses kostnaderna fast i decennier, trots att det i grunden är effekttoppar, inte den totala energianvändningen, som driver behovet av nätförstärkningar, kapacitetsproblem och i förlängningen ökade kostnader. När belastningen i nätet i stället kan hanteras genom styrning kan befintlig infrastruktur utnyttjas bättre, vilket i många fall gör det möjligt att minska och skjuta upp behovet av förstärkningar och därmed begränsa systemkostnaderna. Ur ett elsystemperspektiv är det därför logiskt att synliggöra och värdera effekt. Problemet uppstår först när samma logik förs över direkt till hushållen, där den krockar med människor faktiska förutsättningar.
I praktiken förväntas hushåll förstå effektbegreppet, hålla reda på samtidighet i sin elanvändning och anpassa vardagsbeteendet efter osynliga toppar som uppstår under del av en timme snarare än timmar. Det handlar inte om ovilja eller bristande engagemang, utan om att vi ber vanliga människor att agera som något de inte är och antagligen aldrig kommer att bli: Drift-optimerare av ett komplext tekniskt system.
Att forskningen visar att detta inte fungerar är därför inte förvånande. Men det innebär inte att effektavgifter saknar värde. Snarare visar det att effektavgifterna används på fel sätt.
Energiforsks analys är konsekvent inom sin ram. Rapportens slutsats om begränsad effekt speglar hur effektavgifter fungerat i dagens implementation, där teknikstöd hittills haft en begränsad roll i praktiken.
I andra delar av samhället har vi redan accepterat samma grundprincip. Vissa människor väljer att vara aktiva i sitt sparande. De följer marknaden, läser på och fattar egna aktiva beslut om när de ska köpa och sälja aktier. För de flesta sker dock sparandet i stället genom fonder där förvaltning, risk och timing hanteras av finansiella institutioner. På så sätt flyttas den löpande hanteringen av komplexitet bort från individen och in i system som är byggda för uppgiften.
Valet finns kvar, men kravet på ständig uppmärksamhet gör det inte. Användaren behöver inte förstå alla mekanismer i detalj för att nyttan ska uppstå. Och det finns ingen anledning att elsystemet skulle vara ett undantag.
Effektavgifter, spotpriser och lokala nätbegränsningar är i grunden signaler om systemets tillstånd. Hur sådana signaler kan användas i praktiken för att optimera belastning i befintliga elnät har också beskrivits ur ett nätperspektiv, bland annat av Vinnergi*. De är inte i första hand kommunikation till människor utan information som lämpar sig för maskinell tolkning och automatiserad styrning. När dessa signaler används av digitala system som styr laddning, uppvärmning och annan flexibel förbrukning sker anpassningen där den hör hemma. Utan att belasta kundens vardag.
Det är i de fallen effektavgifter får avsedd effekt. Effekttoppar kapas och nätet används mer effektivt samtidigt som komfort och tillgänglighet kan upprätthållas. Kunden behöver inte agera, planera eller ens förstå varför styrningen sker. Det räcker att systemet gör det.
Mot den bakgrunden blir det missvisande att reducera debatten till frågor om tariffdesign, kommunikation eller pedagogik. Den avgörande frågan är i stället om hushållen ges tillgång till teknik och system som kan omsätta dessa signaler i praktisk handling. Utan automatisering riskerar effektavgifter att bli ett trubbigt styrmedel som skapar irritation snarare än faktisk systemnytta. Med automatisering blir de en del av ett mer effektivt och robust elsystem.
Att pausa införandet av effektavgifter riskerar att bromsa nödvändiga förändringar i ett elsystem som redan är hårt ansträngt. Men att införa dem utan att samtidigt erkänna begränsningarna i mänskligt beteende är lika problematiskt. Framtidens elsystem kan inte byggas på att miljontals hushåll förväntas fatta rätt beslut vid rätt tidpunkt, varje dag. Det måste bygga på system som hanterar komplexiteten i bakgrunden och låter människor använda el utan att behöva bli experter på det.
Effektavgifterna är riktade mot kunder, men blir effektiva först när ett system förvaltar uppgiften att hålla dem nere.
Gustav Kristiansson, Bitvis
Peter Ols, Vinnergi
Relaterad läsning:
* Effektavgifter sågas av forskare: ”Borde parkeras genast”
* Vinnergi: Optimering mot sammansatt elpris – lika självklart som källsortering?
